Det är bra nu

Vecka 40

"Trodde inte att vi skulle komma så här långt, hade förberett mig så mycket på att vår lilla flicka skulle visa sig för världen mycket tidigare. Jag är väldigt svullen, anklarna är som stockar och tårna som tjocka korvar. Maken har börjat jobba igen, så jag och hunden tillbringar dagarna med att fika med vänner och mest ta det väldigt lugnt. 

Nu när jag har mer tid för mig själv så har det börjat dyka upp läskiga tankar såsom "kommer vår bebis vara frisk, tänk om hon är synskadad, hon kanske har en sjukdom". Vi har ett fritids i vårt kvarter med barn som är förståndshandikappade, när jag ser dem hoppas jag innerligt att vår dotter kommer ut välutvecklad och kry. Ett par vänner har precis fått ett barn och det visade sig att den lille har en sjukdom, lyckligtvis får de hjälp och med dagens utveckling finns det väldigt stora möjligheter till tillfrisknande. Såklart är de ledsna och med tanke på hur länge de kämpat för att bli gravida så är de också oerhört glada att äntligen få bli föräldrar - trots att det kommer att bli extra kämpigt framöver. Så jag borde sluta oroa mig och bara koppla av, för med kärlek så kommer det mesta att lösa sig."

Jag började skriva dessa rader i augusti, men hann aldrig slutföra blogginlägget. Istället gick vattnet någon timme efter att en vän med sin lilla bebis varit på besök. Maken kom hem från jobbet och steg precis in och hälsade på vår lilla hund när jag reste mig ur soffan för att gå och krama om honom. Jag kände hur vattnet rann utmed benet och att det plaskade till på golvet. "Jag tror vattnet gick!", sa jag till min make. Jag hann precis rädda hallmattan och vankade  förvånat vidare mot badrummet där jag ställde mig i duschen och vattnet fortsatte att rinna. "Det slutar aldrig, det bara fortsätter!". Maken svarade att det måste vara vattnet och började planera för att lämna hunden till dagmatte och ringa till BB Sophia.

Min förlossningsberättelse kunde ha fortsatt med att värkarna började, men tyvärr så blev det inte så. Vi har inte mått så bra därav att jag inte hunnit skriva något inlägg på nästan 3 månader. Idag är det mycket bättre, men förlossningen var väldigt dramatisk och traumatisk med efterföljande dagar på neonatalen. Jag kommer kanske berätta om hur det gick till någon gång, men just nu vill jag bara umgås med min underbara lilla dotter som jag längtat efter i en evighet.  Och vännerna som fick ett litet barn precis innan oss, de har haft det hemskt jobbigt och var nästan på väg att förlora sin son.

Livet är verkligen skört och jag är så ofantligt tacksam över att det gått bra för oss, att vi nu kan återhämta oss och bara få tid tillsammans alla fyra, nu är vi äntligen den familj vi drömt om.

Livet är skört

Det har varit en ganska lugn vecka med ett litet obehagligt avslut som jag skriver om lite längre ned. Maken har semester och vi har gjort lite dagsutflykter. Efter frukost försöker vi ta en promenad och jag tar oftast en liten tupplur när vi kommit hem. Ryggen värker mer och mer, kramperna i magen tilltar och ibland gör de så ont att jag nästan börjar gråta. Sammandragningarna är utspridda över hela dagen och natten, känns som att det aldrig är något uppehåll - ibland vaknar jag av att det värker långt ner i buken, smärtan flyttar sig från vänster till höger sida. Jag lyckas på något sätt i alla fall att somna vidare, försöker att bara koppla bort det onda och sova eftersom jag vet hur viktigt det är att vara utvilad. 

Vi har varit hos barnmorskan, vår underbara och varma barnmorska på Mama Mia Söder. Hade hemskt ont på vägen dit och en vänlig kvinna frågade om vi ville komma in på hennes kafé och vila trots att de ännu inte öppnat för dagen. Vi tackade nej, men jag blev så glad för omtanken - de flesta är så självupptagna eller ignoranta, att visa hänsyn och respekt för sina medmänniskor är sällsynt. Det är väldigt ovanligt att som gravid ens få sitta på bussen eller tåget idag.

Bm gjorde de sedvanliga testerna och mina värden var alldeles utmärkta. Vi pratade om förlossningen, om att våga följa med i vågen och slappna av. Att bara acceptera smärtan och se det som ett steg närmare vårt barn. Det är så svårt att slappna av, jag märker ju det när jag får de smärtsamma kramperna och sammandragningarna. Men varje sådan är en övning inför förlossningen, så jag får öva mycket!

Energinivån har verkligen varit blandad denna vecka, ibland är jag så stark och pigg för att nästa timme känna mig som en gammal tant som knappt kan ta två steg framåt. Sammandragningarna/förvärkarna blir bara mer frekventa och starkare, bebis är också väldigt stark och rör sig mycket. I början av veckan blev jag dock lite orolig då jag inte kände hennes rörelser på ett tag, det hade varit ovanligt lugnt på natten också. Så maken tyckte jag skulle kontakta BB Sophia som gav mig rådet att lägga mig på sidan och vila, att räkna antalet rörelser under två timmar. Jag gjorde det och bara efter 10 min så var allt tillbaka till det normala igen, hon var uppe i tio sparkar på 8 min.

I tisdags när vi var ute och åt lunch så var jag på damernas efteråt (som ni vet måste jag tömma tarmen efter varje måltid). Helt plötsligt efter att jag kissat känner jag hur det blir alldeles varmt och blött och att det rinner till ganska mycket från underlivet - var det vattnet som hade gått? Men efteråt så var allt som vanligt, inget mer rinnande. Den stora frågan är då, ska jag kontakta BB eller avvakta? Jag valde att avvakta, tänkte om det verkligen var vattnet som gått borde det fortsätta rinna till eller i alla fall få trosskyddet att bli mer än fuktigt.

I slutet av veckan firade vi vår bröllopsdag med en lunch i skärgården, vi åkte från restaurangen mätta och belåtna. Allt skedde så fort, det var en solig och varm dag och vi pratade om hur lyckligt skattade vi är, hur glada vi är över att ha varandra och vår spännande framtid. Plötsligt hoppade en hjort rakt ut framför bilen från ett högt åkerfält, den var på väg rakt upp på bilen men min make hade en så stark närvaro och snabba reflexer att han han väjde mot vänster körfält då han såg att vi inte har mötande eller bakomvarande trafik. Hans första tanke var mig och bebisen i magen så han bromsade in så mjukt han kan, men krocken var oundviklig. En hård smäll och hjorten far två meter tillbaka mot fältet, den träffade höger front och jag blev alldeles skärrad när jag såg chocken och smärtan i djurets ögon. Några sekunder senare reste den sig och sprang in i det höga fältet. Jag skakade okontrollerat, tittade på min man som undrade hur jag mådde, han bad mig andas djupt och höll om mig. Vi pratade med hunden som nyfiket tittade upp och var helt oskadd tack vare sitt säkerhetsbälte. Maken ringde polisen som kontaktade en viltvårdare och som vi senare på kvällen kontaktade för att se hur det har gått. Jag var så orolig för hjorten, men som min make sa så är det viktigaste att vi mår bra, att bebisen inte tog någon skada. Jag blev helt klart chockad och började sedan gråta, magen började med sina smärtsamma sammandragningar igen och vi blev oroliga för att förlossningen skulle starta - men det fick ju inte bli på detta sätt! När maken lugnat ner mig så försvann sammandragningarna något, vi åkte hem och vilade, pratade ut och försökte bearbeta vad som hänt. Vi hade en sådan tur, det kunde ju varit en älg, vi hade kunnat hålla en högre fart, det kunde gått så mycket värre. Nu överlevde inte den stackars hjorten. Dock är jag så tacksam över att vi klarade oss, att jag har en så underbar make som är så cool när det gäller - med ett sådant stöd under förlossningen kommer jag att känna mig trygg.

Vad jag äter vecka 39
Frukost: Kokt ägg och rostad macka.
Lunch: Mer thai-mat och mycket husmanskost.
Mellanmål: Kaffe med mjölk, jordgubbar med grädde och makens hembakta kakor.
Middag: Fisk i alla former.
Dricker: Rabarbermust och vatten.

Plus
+ Snart är vi inne i vecka 40, så otroligt och så fantastiskt!
+ Att få fotmassage varje kväll av världens underbaraste man!
+ Att kunna ta dagen som den kommer, ingen stress eller massor av planering.


Minus
- Ryggen värker, vaknar ofta på natten av det.
- Brösten ömmar ända upp till armhålorna.

- Eftersom jag inte har köpt några mammakläder så börjar det bli lite magert med utbudet i min garderob...

Latens eller ej

Den här längtan gör att jag överanalyserar varenda symptom! Har molvärk och kraftiga sammandragningar som känns annorlunda än tidigare, några gånger så pass smärtsamma att vi varit redo för att påbörja latensfas-arbetet, men så släpper den där mensliknande värken och förvärkarna som gör lite mer än ont.  Jag springer på toa efter varje måltid, t.o.m. fika och mellanmål. Har ju läst om att kroppen vill tömma tarmen inför förlossningen, så då har ju förväntningarna skruvats upp ytterligare. Det har varit en konstig vecka med kraftiga smärtsamma värkar som hållit på 60-90 min vid flera tillfällen varvat med ihållande sammandragningar som är smärtfria men som känns i hela magen samt de som känns från naveln och nedåt som liksom masserar ned mot slidan på ett molande sätt. I början av veckan sov jag bra och kände mig väldigt energisk och pigg och alltid redo för en lång promenad efter frukost. Aptiten kom tillbaka och jag kände mig gladare än någonsin, gick och sjöng på fåniga sånger, men om maken råkade säga något litet dumt så kom tårarna på en gång... 

Slutet av veckan bestod av sömnlösa nätter, tillfällen då jag grät av trötthet och ren frustration. Jag har vaknat av ont i magen, molvärk och sammandragningar, men så kan det gå en hel dag utan att något mer händer. Det har blivit max 2 timmars sömn per natt och på dagarna sover jag någon timme. Jag har sedan några veckor tillbaka börjat med en konstigt ljud som låter som en hicka precis när jag ska somna - ljudet väcker mig förstås... Och bebis fortsätter helt obekymrat med sina danspass, de blir bara intensivare för varje dag och det känns ömt i magen och speciellt i revbenen. 

I veckan kom ytterligare en bit av slemproppen, men denna gång blev jag inte alls lika exalterad som sist. Istället kände jag mig lite besviken - kan inte riktigt förklara känslan, men eftersom det redan skedde för 12 dagar sedan hade jag väl byggt upp förhoppningar på att vi närmade oss förlossning. Bebis trycker huvudet med stor kraft neråt vilket resulterar i ett ständigt kissande och ett konstigt obehag i slidan, känns ibland som att hennes fingrar petar ut - ibland skriker jag bara rakt ut av den konstiga känslan som gränsar till smärta.  Magen känns enorm, den har sjunkit något och putar stolt framåt och lite nedåt, det gör så ont i svanskotan att jag inte kan ligga eller sitta ordentligt. Benen är svullna, låren går ihop vilket jag aldrig upplevt tidigare - en mycket annorlunda känsla när jag är ute och går och känner hur låren liksom gnider sig mot varandra. Denna vecka har det dessutom varit ovanligt varmt, så då får jag även svettas lite och vigselringen har åkt av. Brösten har blivit större och ömmar, jag kan knappt vända mig i sängen och använder minst 6 stora kuddar för att hitta en bra sovställning för magen, brösten och ryggen - att ligga på höger sida är inte tal om, magen säger emot direkt. 

Det där med latensfasen, det verkar vara så olika för alla att det inte är värt att googla. Men såklart gör man det ändå... Kroppen jobbar på och ibland verkar den ta en väldigt lång paus i förberedelserna. Jag har lovat mig själv att försöka att bara slappna av och inte tänka så mycket på varje symptom, förr eller senare så sätter ju förlossningen igång. Har jag väntat i 10 år så kan jag ju vänta några veckor till, eller hur! Men det är inte alltid lätt att tänka så, speciellt inte när jag inte fått någon ordentlig sömn på flera dagar. 

Vad jag äter vecka 38
Frukost: Kokt ägg och ostsmörgåsar, scones och yoghurt.
Lunch: Är så sugen på stark mat, det har blivit flera besök på thai-haket där jag bett om extra starkt!
Mellanmål: Kaffe med mjölk, melon och Pärlans kolor, jordgubbar med grädde. Ibland en handfull chips för mycket.
Middag: Mycket fisk och en hel del kräftor och skaldjur.
Dricker: Äpplejuice och alkoholfri cider, ibland ett glas cola till thai-maten.

Plus
+ Bättre aptit.
+ Det är så underbart att bli ompysslad av maken, speciellt nu när jag är så tung och klumpig.
+ Verkar som att fler av mina vänner har blivit gravida - baby boom!


Minus
- Svanskotan värker och bebis trycker nedåt så mycket att det känns som att urinblåsan ska spricka. Ibland känns det som att hon petar ut ett finger eller något, obehagligt. 
- Benen och armarna har svullnat upp rejält. Svårt att få på mig vigselringen.

- Svärmor tror att det är en pojke, hon är så övertygad trots att hon fått se barnkammaren som är väldigt rosa... Bara för att bebis sparkar och verkar så vild. Flickor är också starka och livliga!

Slempropp!

Maken har semester och vi njuter av att sommaren äntligen har kommit! Det har varit sol och regn om vartannat, när regnet öser ner tänder vi brasan och myser med sällskapsspel, alkoholfri bubbel från Richard Juhlin och ljumma kräftor. Grillen åker fram med solen och vi har flera eftermiddagar i rad njutit av smörstekta egenplockade kantareller till oxfilén med grillad potatis och nyskördad sallad. Förra veckan var jag så trött och orkade knappt röra mig, men i lördags kände jag mig ovanligt pigg så vi tog en längre promenad i morgonsolen. Jag vet inte var energin kom från, men det var så skönt att kunna vara ute och gå trots en del sammandragningar. På eftermiddagen stärktes energinivån ytterligare när jag var på toaletten och upptäckte en vitgul slemmig geléaktig stor klump - slemproppen hade gått! Jag googlade förstås för att kunna vara säker och helt plötsligt så blev både jag och maken väldigt exalterade när vi insåg att det var ett verkligt tecken på att förlossningen närmar sig.  Enligt vissa källor kan det ske inom 1-14 dagar! 

Vi var hos barnmorskan i måndags, fick träffa en sommarvikarie då vår ordinarie är på semester. Hon sa att bebis låg verkligt lågt ner nu med huvudet, men ville inte ge oss några förhoppningar på att förlossningen är nära. När jag låg ner medan hon mätte min mage så var hon tvungen att vänta eftersom jag hade en sammandragning, då som först förstod jag hur en "normal" sammandragning såg ut. De har jag haft jätte mycket av senaste veckan blandat med de vanliga smärtsamma som kommer från sidan på nedre delen av magen. De normala sammandragningarna påverkar hela magen så att den blir hård som en boll och är mycket mer frekventa och gör inte alls ont. De pågår mer eller mindre hela tiden, så det är klart att det är lätt att tro att förlossningen är nära nu.

Sedan slemproppens entré så har jag tagit flera längre promenader och dessutom känt mig så mycket starkare. Vi har träffat vänner, ätit långa middagar, gjort lite utflykter och jag har inte behövt vila lika mycket som tidigare. Dessutom så ringde barnmorskan upp BB Sophia igen som på nytt lovade att ta kontakt med mig, Ett par timmar senare ringde de äntligen upp och jag fick en tid dagen efter. De bad så mycket om ursäkt, det hade blivit fel i deras system då någon lagt in att jag skulle föda i november... Men som tur löste det sig, vi fick träffa en barnmorska som vi samtalade med och som visade oss runt. En del av min stora rädsla är just sjukhus och känslan på BB Sophia är så mycket trevligare. Alla hälsar, ser glada ut, de är professionella och tar oss på stort allvar. De är inte alls som vår sommarvikarie på Mama Mia som var alldeles för klämkäck och försökte trösta mig med att om det gjorde så ont att föda barn så skulle det ju inte finnas några människor... Det var skönt att få prata av sig om den splittrade känslan inför förlossningen, att jag vill föda så naturligt som möjligt eftersom jag är rädd för smärtlindringen samtidigt som jag är rädd för att smärtan ska ta över och att jag inte kan hantera den. Varför är jag rädd för smärtlindringen? För att då är det utom min kontroll, de är jag påverkad av starka mediciner. Jag är rädd för sprutor och blod, jag är rädd för att tappa kontrollen, att befinna mig i en "offersituation" som vid tidigare sjukhusvistelser då man pratar över mitt huvud och olika människor befinner sig i rummet medan jag är påverkad av mediciner och de undersöker mig som att jag vore en labbråtta. Jag är samtidigt rädd inför denna nya situation, den här nya smärtan. Jag vet att den för något gott med sig, att resultatet är mötet med vårt efterlängtade barn och därför så är det så viktigt att få komma till BB Sophia och få bekräftat att denna oro är normal, att personalen är så tillmötesgående som jag hört att de ska vara, att rummen och byggnaden inte har den där äckliga sjukhusdoften eller sterila känslan. Nu känner jag mig redo för latensfasen, vår väg mot bb, att möta förlossningen, möta smärtan och ta situationen som den kommer  med eller utan smärtlindring och att äntligen få träffa vår lilla flicka. 

Vad jag äter vecka 37
Frukost: Kokta ägg och ostsmörgåsar.
Lunch:Fisk och sallader.
Mellanmål: Kaffe med massor av mjölk, frukt och kakor. Och jordgubbar med grädde! Ett måste!
Middag: Fisk, skaldjur, kött. Och förstås potatis. 
Dricker: Flädersaft, apelsinjuice, tranbär- och blåbärsdryck. Ibland även alkoholfri cider, känns gott till middagen.

Plus
+ Känner mig piggare och starkare! Bebis sparkar för fullt och verkar ha riktiga danspass i magen.
+ Både jag och maken "boar" för fullt - har fixat massor av saker som funnits på vår lista sen länge. 
+ Aptiten är tillbaka.

Minus
- Svanskotan värker ofta och mycket. 
- Jag överanalyserar varenda symptom, det kan ju faktiskt lika gärna vara 4 veckor kvar.

- Kramp i benen dagligen, anklarna har börjat svullna upp.

Stillhet och ro

Veckorna har gått så snabbt, så overkligt att jag knappt gjort något förutom att vila och ändå så har tiden flutit fram i ett behagligt tempo. Jag har inte hunnit läsa alla böcker som jag fått eller avverkat de serier jag och maken pratat om. Vi har mest bara tagit det lugnt tillsammans och gjort nästan ingenting, det är fantastiskt skönt! Jag som alltid varit så otålig och rastlös har accepterat vilan och stillheten - att välja vila och stillhet är ju en sak, men att få order om att ta det lugnt är svårare att ta till sig. Men så är jag här, tar dagen som den kommer, glädjer mig över hur bebisen rör sig, känslan av att det börjar närma sig augusti, att vi snart blir en familj om fyra. Lilla hunden har ibland gått in och lagt sig i barnkammaren på nätterna, det är som att hon vet att snart är det dags. Sedan kommer hon in till oss och snarkar lite för att sedan tidigt på morgonen lägga sig i sin säng i vardagsrummet. På helgerna åker vi ut till landet och där är det jag och hunden som ligger och vilar tillsammans medan maken fixar i trädgården. Jag sover nästan bättre där och kan ta flera små sovstunder under dagen. Här hemma så vaknar jag ofta efter ett par timmar och sedan börjar vandringen fram och tillbaka från toaletten. Jag försöker ta en tupplur på dagen, men det är som att det finns för många distraktioner för att jag ska kunna vila - jag kan alltid tvätta, fixa i barnkammaren lite till, förbereda middagen till kvällen. Trots att jag gör allt i snigelfart, så lyckas jag oftast bara med en uppgift innan jag blir trött och plötsligt är maken hemma från jobbet och han beordrar mig att vila och lägga upp fötterna.

Vad jag äter vecka 36
Frukost: Scones! Maken bakar och gör magen lycklig. Häromdagen överraskade han med nybakat kl. 5 på morgonen. Passar utmärkt för en sömnlös fru.
Lunch: Ingen aptit, men tvingar mig själv att koka pasta.
Mellanmål: Om maken är hemma blir det fika och frukt, men annars så blir det inget.
Middag: Fisk och skaldjur i olika former.
Dricker: Flädersaft, apelsinjuice, tranbär.

Plus
+ Vädret! Det är så behagligt med 20 grader och lite regn ibland. Tänk om det varit så varmt som förra sommaren...
+ Att bara få vara tillsammans, njuta av de stilla stunderna, ta dagen som den kommer.
+ Har äntligen fått hem nya plattor till tens-apparaten, planerar att använda tens när vi är hemma under latensfasen.

Minus
- Det här med att slappna av när det gör ont är inte helt lätt. Jag tappar fokus när smärtan blir för stark. 
- Blir snabbt trött i kroppen och känner mig så svag, vill ju vara stark inför förlossningen!

- Värken i svanskotan börjar komma tillbaka.

I väntans tider

Bebis ligger så fint till i tillväxtkurvan och magen är så rund. Jag njuter av att vara gravid, att  få må lite bättre och att få massage varje kväll av min käre make. Sedan jag slutade med långa promenader och att gå i trappor har mitt ryggont försvunnit nästan helt. I bilen använder jag en kudde som extra stöd vid svanken vilket verkligen hjälper! De tidigare smärtsamma sammandragningarna är inte lika smärtsamma, jag profylaxandas genom dem.

Har ännu inte hört något från BB Sophia angående samtalet som min bm bokade in. Hon ringde dem i fredags och de sa att jag var näst på tur för en kontakt. Jag har i alla fall mailat dem förlossningsbrevet. Jag har lyssnat på Gudrun Abascals avslappningsövningar och läst båda hennes böcker och jag och maken försöker öva lite varje kväll med profylaxen. Det är så overkligt att förlossningen kan ske när som helst, att jag befinner mig i slutfasen! Vi längtar så mycket efter att få träffa vårt barn!

Vad jag äter vecka 35
Frukost: Stekt ägg och juice.
Lunch: En salig blandning av vad som finns i kylen.
Mellanmål: Har knappt blivit något mellanmål alls!
Middag: Fisk i olika former.
Dricker: Flädersaft och apelsinjuice. 

Plus
+ Lagat gratänger och pajer som vi kan värma upp till då vi inte kommer orka stå i köket när vår nya familjemedlem kommer. 
+ Någon frågade mig häromdagen om jag hade fått bristningar på magen, det har jag faktiskt inte fått ännu. Kanske är det mandeloljan som jag använder varje dag som gör sitt till!
+ Vädret, alldeles perfekt! Alla andra klagar, men jag njuter.

Minus
- Tappat aptiten, hoppar mellanmål och blir först lite hungrig på kvällen.
- Konstant trött. Spelar ingen roll om jag har fått en god natts sömn, så är jag toktrött hela dagen.

- Är tyngre än någonsin, svårt att röra sig, blir snabbt andfådd och trött.

Profylax

Har äntligen varit på profylaxkurs! Jag som tyckte vi var lite sent ute, men det var ett par där som befann sig i v. 39(!) och ett par andra som var i v. 37. Meningen är ju att man ska hinna öva tillsammans innan förlossningen, tyckte att de var lite väl avslappnade för min smak och de hade dessutom inte så mycket koll på hur de olika förlossningsfaserna ser ut och när man bör åka in. Var lite stolt över att maken var så aktiv och svarade på de flesta frågor, känns tryggt att han är så påläst!

Innan profylakxkursen började passade maken och jag på att äta på en fransk bistro på Grev Turegatan och därefter köpte vi smaskiga macarons till kaffet på Ladurée. Det är så mysigt att kunna njuta av sommaren i Stockholm med dess nästan öde gator och gallerior. Vi strosade hem i den ljumma sommarkvällen smaskandes på glass från Taverna Brillo.

På kursen fick vi göra några avslappningsövningar och lära oss andas samt förstås nypa varandra. Vi övade redan samma kväll och under efterföljande dagar när jag fick sammandragningar. Nu har jag börjat få sammandragningar som går från solar plexus och nedåt, förut har de kommit från sidorna nere vid ljumskarna. Bebis är väldigt aktiv och rör sig väldigt mycket med stora rörelser. Ibland gör det lite ont, men det är det värt. Det är även svårt att andas, att hitta en bra sittställning eller sovställning. Det känns som att magen bara blir större för var dag, men att det ändå är trångt i magen.

Jag kan varmt rekommendera profylaxkursen, för mig var det ett viktigt delmål mot förlossningen och en viktig del i att bearbeta förlossningsrädslan. Vi fick mycket praktiska råd inför och under de olika faserna, tips som vände sig till både kvinnan och partnern. Jag fick bekräftat det jag redan visste, att maken och jag är ett bra team - han är lyhörd och förstående, har tålamod och är medveten om bådas styrkor och svagheter.

Vad jag äter vecka 34
Frukost: Rostade smörgåsar och äpplejuice.
Lunch: Skaldjur och fisk.
Mellanmål: Banan och yoghurt. Till kvällen jordgubbar med socker och grädde! 
Middag: Mycket husmanskost.
Dricker: Äpplejuice och tranbärsjuice utspädd med vatten.

Plus
+ Har hittat en hel del bebiskläder på rean, väldigt prisvärt med tanke på att det mesta kommer ju att användas en så begränsad tid.
+ Förlossningsbrevet är färdigt, känns som att vi  på en A4 lyckats få med det viktigaste.
+ Barnkammaren är i stort sett klar!

Minus
- De smärtsamma sammandragningarna kommer så fort jag ger mig ut bara för en kort promenad eller bara gör något lite ansträngande.  Börjar känna mig väldigt rastlös och rädd för att bli  fysiskt svag.
- Haft riktigt dåliga nätter där jag knappt fått någon sömn. I veckan drabbades jag av någon sorts panik där jag låg och frös trots att det var varmt, kändes som att jag hade myror som kröp över hela kroppen och jag fick ingen ro. Istället började jag att gråta och maken lyckades trösta och lugna mig. Även lilla hunden kom in och ville vara med och trösta.
- Är så osocial nuförtiden, orkar knappt delta i en konversation utan att tappa fokus. Jag är dessutom mer förvirrad och har sämre koll på omgivningen vilket verkar vara lite underhållande för maken. 

Sjukskriven igen

Så är jag sjukskriven igen, nu fram till beräknad bf. Blivit ordinerad vila och arbetsförbud så att inga komplikationer ska uppstå. Så inga lyft, gå i trappor, långa promenader, hastiga rörelser... Barnmorskan ringde i torsdags och sa att proverna såg bra ut, hon tror att mina smärtsamma sammandragningar kan bero på stress och bad mig att verkligen vila under helgen och försöka avsluta det jag har på jobbet. Det här med att vila är inte riktigt min grej, jag blir lätt rastlös. Men det visar sig att vilan är behövd för jag har varit så trött och känt mig utmattad, när jag väl tar mig ut efter en hel dags vila och rör mig försiktigt så efter knappt 300 meter börjar de hemska sammandragningarna, de håller på i 10 minuter och följs senare av en på nästan 17 min. Det är som en enda lång kramp som ökar i styrka och intensitet, magen blir stenhård och det är omöjligt att göra något annan än att stå still och försöka andas djupt. Jag frågade min man lite skämtsamt om jag kommer att klara de riktiga värkarna när det redan nu känns som att jag ska svimma. Jag ser detta lite som en övning inför själva förlossningen - hur reagerar jag på smärtan och hur kan jag hantera den? Jag märker att jag är dålig på att kontrollera min andning, den blir lätt ytlig och ofokuserad. Så jag måste jobba mer på andningen trots all bikram yoga som jag tränat. Nästa vecka väntar profylaxkursen, ser verkligen fram mot den!

De första dagarna av sjukskrivningen trodde jag skulle vara jobbiga, men det visar sig att min kropp är väldigt trött så jag tar lätt igen sömnen på dagarna eftersom nätterna är lite svårare. Hade även sett fram emot att gå hemma och pyssla lite inför bebisens ankomst, men nu känns det som att det är alldeles för många veckor kvar samtidigt som att jag har känslan av att förlossningen kan ske alldeles snart. Så då hamnar jag och maken i en udda situation där vi gärna vill få allt gjort ifall att, så att vi slipper stressen att stå där utan babyskydd och BB-väska. Det är ju lugnande i sig att göra allt redo, samtidigt som jag ju vill sprida ut uppgifterna över veckorna som kvarstår. På min lista på saker att göra står bland annat att laga till mat att frysa in, pajer och kakor till fika (vi kommer nog behöva lite fikabröd och färdig mat när vi kommer hem från BB, det sista man vill göra då är ju att stå och laga mat eller fixa fikabröd). Sedan så ska jag framkalla lite bilder att ha i barnkammaren och köpa ett babynest, en skötväska samt inreda barnvagnen. Så perfekt med regnet här i Stockholm, bra pysselväder!

Vad jag äter vecka 33
Frukost: Rostade smörgåsar och äpplejuice.
Lunch: Husman och grönt.
Mellanmål: Banan och yoghurt.
Middag: Fisk och kött i husmansform.
Dricker: Mycket tranbärsjuice utspädd med vatten.

Plus
+ Maken har köpt ett nytt babyskydd, en Maxi cosi med isofixbas. I Säkerhetsbutiken på Kungsholmen kan man köpa ett nytt paket och så köper de tillbaka den inom 7-9 månader till 50 procent. 
+ BB-väskan är nästan packad, bara lite smågrejer kvar.
+ Bebis har en liten magshow varje kväll, stora rörelser där vi kan ana en fot eller två.

Minus
- Haft mycket flytningar hela graviditeten, men nu är de mer vattniga och det rinner till på en gång. Vanliga trosskydd verkar inte hjälpa längre.
- De knäppa drömmarna fortsätter och jag vaknar ibland gråtandes.
- Svårt få till sömnen... Somnar sent, vaknar tidigt. Många kuddar går åt för att hitta en bra sovställning.

Vecka 31 och 32

Har haft en välbehövlig semester! Sov inte mycket på nätterna, men det blev istället mycket vila på dagarna. Blev riktigt bortskämd och ompysslad, så skönt! Eftersom värken från ryggen inte gått över var jag hos en sjukgymnast som specialiserar sig på gravida, fick lite övningar som jag inte riktigt vet om de hjälper ännu. Hon menade på att pilatesen kanske var boven, så jag hoppade mitt pass. På en vecka har jag gått upp ett kilo, så det är kanske inte så konstigt att det gör ont i ryggen. Det är riktigt svårt att hitta en komfortabel sovställning vilket i sin tur gör att jag inte får så mycket sömn. Sjukgymnasten vill att jag vilar mycket, men om jag ligger ner för länge får jag ont i ryggen, detsamma gäller om jag står eller sitter för länge. Hon vill inte att jag tar för långa promenader, så istället korta ned dem och ta mindre steg. Hon trodde även att mina långa och värkande sammandragningar hade att göra med pilates och stress, pilatesen får mig att spänna kroppen för mycket och att det i sin tur gör mig mindre avslappnad och att stressen kan vara jobbrelaterad. Så jag får variera mina rörelser under dagen och se till att försöka hitta ett sätt att koppla av och ned.

Träffade barnmorskan som liksom sjukgymnasten tyckte att mina smärtsamma sammandragningar krävde sjukskrivning. Ultraljudet visar att bebisen ligger med huvudet nedåt, en riktig medelsvensson i "kurvan", både vikt och storleksmässigt, men enligt bm föreligger det risk för att det blir en för tidig ankomst. Känner mig inte alls redo för att packa ihop på jobbet ännu, men samtidigt känns det dumt att utmana ödet när jag mot alla odds har en liten mirakelbebis i magen. Har endometriosen något att göra med min smärta i ligamenten och med de intensiva sammandragningarna? Enligt denna artikel så verkar det som att kvinnor med endometrios löper risk för att föda för tidigt och dessutom kejsarsnitt. Det gör ju knappast mig lugnare inför förlossningen...

Vad jag äter vecka 31 och 32
Frukost: Rostade smörgåsar och te/juice, under semestern stekta ägg.
Lunch: Husman och grönt.
Mellanmål: Mest blivit lite fika här och där under semestern, men ingen regelbundenhet.
Middag: Skaldjur och grillat, wokade grönsaker.
Dricker: Mycket vatten och tranbärsjuice, kaffe med mjölk utspädd med kokande vatten.

Plus
+ Vi har hämtat ut barnvagnen från Emmaljunga och inrett mer i barnkammaren.
+ Köpt min första amnings-bh, så skön! Vilken skillnad mot en vanlig bygellös bh!
+ Bebis rörelser blir allt starkare och större, nu väger bebis lika mycket som ett stort sockerpaket.

Minus
- Tröttheten och kramperna, sammandragningarna och svårigheten att andas.
- Måste bli bättre på mellanmål, blir så himla seg och trött när jag glömmer att ta en liten frukt.
- Att komma upp ur sängen är numera en fysisk utmaning. Så obekvämt och svårt. Och då ska vi inte prata om all sömn jag inte får som gör det svårt att ta sig upp pga trötthet. 

Förlossningskurs

Snart midsommar och semester! Vad jag längtar! Har varit hos barnmorskan igen och bebisen var livlig, hjärtat slog fint och mitt "magmått" följde normalkurvan. Järnvärdet var toppen och likaså blodsockret. Jag har fått flera kommentarer från både bekanta och främlingar om att min mage är så rund och fin, det värmer! Bm sa det också, men det kanske hon gör till alla blivande mammor. Mindre roligt att höra är om man ska föda närsomhelst och om jag är lika långt gången som en viss Madeleine. Jag får ofta höra att magen är enorm, samtidigt som flera kollegor först nu noterat att jag är gravid trots att jag träffar dem varje vecka... När maken kommenterar min mage så älskar jag det! Han säger det med så mycket kärlek att jag blir alldeles varm inombords och måste nästan nypa mig i armen - ja, jag har en härlig mage med ett litet mirakel som växer inuti.

På förlossnings- och föräldrakursen i måndags kväll fick vi tränga ihop oss i en liten sal för att aulan på Danderyds sjukhus blev hastigt ombokad för  en presskonferens med anledning av den nya prinsens ankomst. Föreläsningen som hölls av Helen Fagraeus var bra, men luften tog snabbt slut i den trånga salen. Det var svårt att koncentrera sig helt enkelt och dessutom så var jag så hungrig trots medtaget mellanmål innan och under den drygt 3 timmar långa föreläsningen. Jag tyckte om hennes inledning där hon pratade om att hennes mål med kursen var att få oss att känna oss positiva och förväntansfulla inför förlossningen. Hon berättade om praktikaliteter inför att åka in, när man ska åka in, vad som förväntas ske i olika steg och en del misstag blivande föräldrar gör, förlossningen i sig samt amning. Jag tror att kvällen var både nyttig för mig och maken eftersom det är lättare att skapa en gemensam målbild när vi båda har samma information. Vi läser båda Gudrun Abascals "Att föda" vilket jag tycker fungerar som ett bra underlag för diskussioner. Dock har maken en förmåga att somna efter ett par sidor så de där diskussionerna får väl ske lite längre fram...

Illamåendet är tillbaka på morgnarna, tydligen kan det bli så när bebis ska växa med minst 200 g per vecka och hormonpåslaget ökar. Har fått små finnar i ansiktet och magen är känsligare än förut. Jag har börjat äta yoghurt vid 5 på morgonen mot illamåendet och till frukost blir det numera bara en liten rostad smörgås. Krampkänningarna finns hela tiden där och sammandragningarna är ibland så kraftiga att jag knappt kan gå, men det är väl bara kroppen sätt att förbereda sig inför den stora dagen.

Vad jag äter vecka 30
Frukost: Honungsvatten och rostat bröd.
Lunch: Husman och grönt.
Mellanmål: Frukt och frukt.
Middag: Fisk, fisk, fisk.
Dricker: Vatten och grönt te, ibland lite kaffe med mjölk utspädd med kokande vatten.

Plus
+ Att bara få vara gravid och känna bebis sparka omkring, få bli ompysslad av maken och omgivningen.
+ Vi har en del kvar på att-göra-listan men fördelar dem över de veckor som är kvar, det känns bra att inte göra allt på en gång.
+ Haft en härlig avslutningsmiddag med kollegorna, overkligt att jag bara har 3 arbetsveckor kvar!

Minus
- Konstiga röda utslag på magen och lite kliande torra små fläckar. Röda märken på benen som ser ut som någon sorts brännskada trots att jag knappt varit i solen.
- Sover bättre, men är ändå genomtrött. Somnar innan jag hunnit lägga huvudet på kudden!
- Att höra andras förlossningsberättelser är både bra och dåligt... bra för att man får olika perspektiv och historier, alla har olika upplevelser. Minus för att jag inte blir något lugnare.

Sista trimestern

Veckan kan sammanfattas med ett ord: trötthet! Jag känner mig tyngre, har mer kramp och sammandragningar än tidigare och har svårt att sova. Det värker i ligamenten och bebis har fest varje morgon kl. 4. och sent på eftermiddagarna och när jag precis lagt mig för kvällen. Sparkarna är så starka att jag ibland tappar andan. Att lyfta lite tyngre kassar är inte att tänka på och den tunga handväskan är utbytt mot en lite smidigare axelremsväska. Jag undrar hur jag ska orka bära den här kroppen om jag inte ens orkar en snabb promenad utan att få kramp i magen? Så nu är det många promenader som gäller och att träna upp ben och rygg. Jag hoppade in på ett yogapass häromdagen och är glad att jag valde pilates. Yogan var lite för lugn för mig och mer fokuserad på avslappning. Visst var den bra på sitt sätt om det är just det man är ute efter, men nu behöver jag fokusera på styrka. Yogan var dock en bra påminnelse om hur dålig jag är att släppa tankarna och vara närvarande i nuet, så senare i sommar ska jag titta närmare på Babygruppens avslappningsövningar som finns i deras app.

Under veckan har vi varit på informationsträffar på BB Sophia och SöS. Det var verkligen två skilda världar på så många sätt: presentationsmässigt och publikmässigt. På SöS var det trångt och svettigt, barnmorskan var käck och försökte vara underhållande medan det på BB Sophia var fräscht och nytt, barnmorskorna gav ett lugnt och professionellt intryck. Jag har valt BB Sophia just för att slippa den där sjukhuskänslan som jag är allergisk mot. Så vi får hålla tummarna att alla stockholmsbebisar inte ska födas just på vår dag.

I övrigt har det varit en fulltecknad vecka och massor av göra på jobbet. Det ska bli skönt med semester snart! Trots att det är mycket krämpor nu så omfamnar jag detta, det är ju ett mirakel jag har i magen och jag ska försöka slå bort alla oroliga tankar och bara njuta av den sista trimestern. 

Vad jag äter vecka 29
Frukost: Honungsvatten och rostat bröd med leverpastej.
Lunch: Mycket grönt.
Mellanmål: Frukt.
Middag: Fisk i olika varianter.
Dricker: Äpplemust och grönt te. 8 glas vatten om dagen har jag blivit rekommenderad.

Plus
+ Sommaren verkar äntligen ha kommit, jag kan ha på mig tunna sommarkappan och kavajen!
+ Bebis fortsätter att ha fest i magen och sparkar runt och hickar och har för sig.
+ Det är så härligt att få vara gravid!

Minus
- Ont i ligamenten och så får jag sammandragningar när jag rör mig.
- Så trött... hela tiden. Vaknar mitt i natten av madrömmar och sedan är det svårt att somna om.
- Har fått någon sorts klåda på magen, känns mindre trevligt.

Lagom takt

Ännu en vecka har gått och nu känns det som att tiden äntligen flyter fram i lagom takt. Vi har något bokat varje vardag och helg fram till juli, men det gör inget eftersom det är så trevligt att träffa vännerna och familjen. Magen växer, jag går upp i vikt och kroppen börjar kännas tyngre och lite mindre smidig. Har alltid älskat vår sköna säng från Carpe Diem, men nu börjar den kännas för mjuk och svår att resa sig upp från. Jag bunkrar upp mig med kuddar och har en vid benen och en vid magen och ryggen, men det är ändå svårt att sova bra. Bebis gillar att väcka mig mitt i natten och den här veckan har rörelserna varit starkare och mycket större. Förut var det mest små sparkar, nu är det som att bebis pressar sig runt i magen och gör stora svepande rörelser och förstås en del kicksparkar mot urinblåsan. Lilla hunden är väldigt kelig och vill gärna sitta nära och bli klappad för att sedan somna vid mig, hon är dock väldigt olydig nuförtiden och vill helst inte gå fot alls. Jag vet inte om hon känner sig lite upprorisk mot det som komma skall...

Vi har beställt barnvagn på Babyproffsen, dock var det den mest tröga servicen jag varit med om. En timme tog det innan vi fick kvitto och bekräftelse  på köpet, trots tre personer i personalen som hjälpte till. Sedan slog vi till på ett skötbord från Baby Care, hittade ett på Blocket som såg helt oanvänt ut för bra peng. Det har en väldigt bra hyllplanslösning, till skillnad från de som vi sett från IKEA och andra ställen. Mycket kvarstår att inhandla, men nu är vi i alla fall en liten bit på väg och det är ju ca 80 dagar kvar till bf så vi har ju tid. 

Annars då? Emotionellt har det varit en liten berg- och dalbana. Jag har haft lätt till tårar och grät förstås när maken överraskade med en morsdag-present till mig "från bebis". Så omtänksamt! Det har annars funnits en frustration som jag inte riktigt kan ta på, att jag liksom inte kan bidra riktigt till vardagsbestyren och att det är så mycket jag vill fixa men är alldeles för trött för att göra när jag väl kommer hem från jobbet. Att städa har alltid varit så renande för mig och jag glömmer hela tiden bort att jag inte borde lyfta eller böja mig ner för mycket på grund av ryggen (så undviker jag förstås rengöringsmedel och starka dofter). Det är lite jobbigt att promenera, magen känns så tung och speciellt när jag reser mig känns det som att tyngden skjuts framåt och ger obehag. Jag blir så mycket tröttare nuförtiden och känner mig rent allmänt lite orkeslös. De där stilla stunderna är de mest njutningsfulla, när vi bara sitter och myser i sängen eller soffan och pratar med varandra och bebisen i magen. Åh, vad jag längtar efter att få träffa min lilla bebis!

Vad jag äter vecka 28
Frukost: Honungsvatten och rostat bröd med leverpastej.
Lunch: Mycket fisk och skaldjur blir det.
Mellanmål: Banan och choklad. Banan är nog min nya craving, bananpannkaka, banan med glass, banan som den är, med yoghurt, med flingor...
Middag: Fisk i olika varianter.
Dricker: Tranbärsjuice, äpplemust och liten dos kaffe med mjölk.

Plus
+ Allt är nästan överlämnat på jobbet för min föräldraledighet.
+ Vi har kanske kommit närmare några namnförslag.
+ Att känna bebis röra sig, vi kan ana var armar och huvud är och ibland så hickar sötingen.

Minus
- Svårt att sova på nätterna.
- Ont i ligamenten och ryggen om jag går för mycket. Och när jag sitter för länge.
- Diffusa magvärkar och kombon förstoppning och diarré. Inte att rekommendera.

Barnvagn

Snart går jag in i tredje och sista trimestern, känns så overkligt med tanke på hur långsamt tiden gått... Men nu är det knappt två månader kvar till sommarsemestern med efterföljande föräldraledighet. Vi har äntligen (tror jag igen för femte gången) bestämt oss för vilken barnvagn som ska köpas. Det lutar åt en Emmaljunga Super viking och med tanke på att de har semesterstängt efter midsommar så bör vi lägga en order redan första veckan i juni. Vi har letat efter en barnvagn med både ligg- och sittdel och som passar för allroundkörning med fokus på terräng. Så valet har stått mellan Britax Go next och Emmaljunga, men till slut föll valet på den sista då de har större utbud av färger och tyger. De andra vagnarna vi har tittat på har dessutom varit väldigt låga, vilket inte riktigt passar om man har en make som nästan är två meter. Jag gillar att Emmaljunga har avtagbara hjul som är punkteringsfria, att det finns mycket olika tillval gällande tyger och färger. Deras ligg- och sittdelar kan kombineras över de flesta modeller. Och så gillar jag att babyskyddet även kan fästas på vagnen!

Det är mycket kvar att pricka av på inköpslistan. Det är inte lika brådskande med bebiskläder, men eftersom det är lite för roligt och gulligt så får jag försöka hålla mig undan från de avdelningarna så gott det går. Jag skulle lätt kunna gå all-in på att fixa bebisgarderoben redan nu. Newbie har så fina och klassiska mönster som gör plånbok och föräldrar glada, att det dessutom är ekologisk bomull i kläderna är ett stort plus! Har börjat titta på skötbord/byrå för barnkammaren och en enklare för badrummet. Det finns många modeller att välja mellan, men här känner jag att en begagnad från blocket duger bra.

Nu har jag passerat 60 kg, det känns väldigt konstigt att se de siffrorna på vågen. Bebis sparkar intensivt och lever gärna extra på morgonen, efter lunch, på kvällarna och helst vid 4 på morgonen. Det ser ut som att hela magen rör sig när bebisen kommer igång och ibland blir det en liten karatespark som känns ganska ordentligt och som får mig att hoppa till. När jag reser på mig känns magen väldigt tung och nu får jag oftare sammandragningar om jag rör mig för hastigt. När jag kommer hem är det väldigt skönt att lägga upp fötterna en liten stund, är mycket tröttare än vanligt och vill lägga mig lite tidigare igen. Ett något udda symptom är att min röst sedan några veckor blivit hesare, trodde först att det var en förkylning på gång, men efter att maken påpekat det vid flera tillfällen så stämmer det att rösten är hes och något mörkare idag. Vad kan det bero på?

Vad jag äter vecka 27
Frukost: Honungsvatten med rostat bröd och smör, mycket smör...
Lunch: Vegetariska gratänger.
Mellanmål: Banan och choklad.
Middag: Fisk i olika varianter.
Dricker: Tranbärsjuice, katrinplommonjuice samt liten dos kaffe med mjölk.

Plus
+ Sparkarna blir starkare och intensivare för varje dag, ibland inte alltid så trevligt, men ack så mysigt ändå att känna bebis stora och små rörelser.
+ Kan varmt rekommendera gravidpilates, bra övningar som stärker kroppen och kul att träffa andra blivande mammor.
+ Vi går mot ljusare tider, ser fram mot att snart kunna plocka grönsaker från egna odlingar  och göda bebis med massor av nyttigheter!

Minus
- Svårt att sova på nätterna, vilket medför att jag är väldigt trött på morgonen, dagen och kvällen...
- Har börjat bli lite täppt om näsan, vet inte om det är pollen eller gravidsymptom.
- Mitt hår är torrt och bara allmänt hemskt, det där med att man får fina naglar och tjockt glansigt hår stämmer inte alltid.

100 dagar

Så är midjan borta. Har alltid tyckt att magen är stor, men nu har den faktiskt flyttat sig högre upp och midjan är numera obefintlig. Jag kommer fortfarande i mina klänningar och om vädret bara blir bättre kommer jag förhoppningsvis kunna klara mig med min nuvarande garderob. Folk frågar om jag väntar tvillingar och en del tror att jag är i 8:e månaden. Det är mindre än 100 dagar kvar till bf och med hjälp av pilates och långa promenader hoppas jag kunna stärka kroppen inför kommande viktuppgång, men man vet ju aldrig, kanske går jag upp mycket nu och mindre sen... inte så troligt dock. 

Jag har nog njutit mer av att vara gravid denna vecka, trots hemska mardrömmar och gråtattacker. Det känns som en del av graviditeten och trots att det är jobbigt att bara kunna stå bredvid så omfamnar jag allt. Jag drömmer om att jag bryter upp med min make, om mig som liten flicka, om att bli övergiven, om döden och andra hemskheter. Sedan vaknar jag gråtandes och det tar flera timmar innan jag kommer till ro igen. Under långhelgen var vi på landet och eftersom jag har ont i ligamenten och ryggen så fick jag bara stå bredvid och titta på när maken planterade och fixade i trädgården. Åh, vad jag blev frustrerad. Att bara ligga och vila är inte min grej! Såklart började jag att gråta mitt i makens spadtag och han bara kramade om mig och log medan jag beklagade över att raden med nyplanterade blommor såg sned ut... Det är som att jag har noll kontroll över mina känslor och tårarna kommer när jag minst anar det. Så vi stod där och kramades i duggregnet medan jag fick ut min irritation över att inte kunna hjälpa till. När vi ligger i sängen på kvällarna och maken ger mig massage medan vi lyssnar på avslappnande musik så kan tårarna plötsligt välla fram eller när maken har jycken i sin famn och bara ser så lycklig ut - då blir kinderna våta igen. Allt känns plötsligt så stort och fint, det är fantastiskt att få uppleva detta.


Vad jag äter vecka 26
Frukost: Honungsvatten med rostat bröd och ost.
Lunch: Vegetariska gratänger.
Mellanmål: Banan och choklad och till kvällen rabarberpaj...
Middag: Fisk och gårdskyckling.
Dricker: Tranbärsjuice, katrinplommonjuice samt liten dos kaffe med mjölk. (Tycker att vattnet numera smakar blöt hund).

Plus
+ Det känns allt verkligare för varje dag, bebis sparkar och rör sig hela tiden. Så mysigt!
+ Maken masserar mina ben varje kväll, så skönt för trötta ben som värker.
+ Gravidpilatesen är så jobbig, men så bra!

Minus
- Svårt att sova på nätterna, vrider och vänder på mig och har ofta väldigt hemska mardrömmar.
- Tröttheten har kommit tillbaka, förut klarade jag mig med en liten lunchlur på helgerna, men nu skulle jag även behöva en lunchlur på jobbet.
- Sammandragningar och kramper har slagit till flera gånger under veckan, väldigt obehagligt.

Spjälsäng

Spjälsäng från Troll är inköpt! Jag var alldeles nojig, men maken lugnade ner mig och sa att det är bättre att vara ute i god tid. Varför kan jag inte bara slappna av och njuta av att inreda barnkammaren? Bara för att jag gör det betyder det ju inte att något kommer att gå dåligt. Jag bör acceptera detta mirakel och våga gå framåt, jag måste släppa tankarna som säger "tänk om...".  Hjärnan är så fast i gamla spår om att vi inte kan få barn på egen hand, efter så många misslyckanden och sorg så är det helt enkelt svårt att koppla om tankarna. Magen är enorm, bebisen rör sig hela tiden och jag är snart i vecka 26. Jag har ont i ligamenten, svårt att sova om nätterna och känner mig fysiskt trött.  Alla krämpor är på något sätt positivt, eftersom de stärker känslan av graviditeten, samtidigt som det ändå känns så overkligt ibland. Långhelgen börjar med ett jobbigt möte med svägerskan som ännu inte grattat mig till graviditeten och fortsätter förhoppningsvis med lugna och avkopplande dagar med maken och vänner. Det ska bli skönt med mer ledighet trots att den börjar i moll. 


Vad jag äter vecka 25
Frukost: Vitt eller rött te med rostat bröd med leverpastej eller ost.
Lunch: Vegetariska gratänger.
Mellanmål: Banan och choklad.
Middag: En salig blandning av vad som finns i kylen.
Dricker: Vatten, tranbärsjuice, katrinplommonjuice och te samt liten dos kaffe med mjölk.

Plus
+ Bebis rör sig hela tiden, men sparkarna är inte lika starka, bra eller dåligt?
+ Gravidpilates! Toppen för formen och stärkande för ryggen, ser redan fram mot nästa pass.
+ Har fortfarande svårt för vissa dofter, men så skönt att kunna äta det mesta igen.

Minus
- Ont i ländryggen, magen har växt mycket på kort tid och det känns att jag tidigare haft problem med diskbråckarna.
- Är väldigt svag och behöver bygga mer muskler.
-  Vårvärmen vill inte infinna sig.

Viktbomb

Under långhelgen sa det ka-boom! När jag kom tillbaka till jobbet var det ett par kollegor som vågade kommentera hur mycket magen växt sen torsdags. Detta verkar vara grejen för min graviditet, att på några dagar öka ett par kilo i vikt och att magen tar sats och blir betydligt större, rundare och högre. Har haft ont i ligamenten och småkramp på höger sida under dessa tillväxtdagar och vi ska inte tala om kramp i fötter och vader! När jag vaknar på natten eller morgonen så slår det till, maken får assistera mig så att jag inte skriker rakt ut av smärta. Vår lilla hund bryr sig inte alls då, men hon blir väldigt orolig annars om jag blir upprörd eller ledsen - då kommer hon tassandes och sätter sig bredvid mig som för att beskydda mig. Jag blir tydligen väldigt emotionell nuförtiden och känner att jag har kortare stubin än annars, då höjer jag omedvetet rösten och lilla hunden verkar reagera på det. Häromdagen vaknade jag av en mardröm, jag grät i sömnen och det fortsatte när jag vaknade vilket fick hunden att springa till mig och se orolig ut. Jag fick lugna henne och maken vet att hon älskar att ligga med huvudet på min mage, så hon fick göra det och inom ett par minuter snarkade hon ljudligt!

Vi fick besök av en två veckor gammal bebis under helgen, en söt liten tös med massor av hår på huvudet! Föräldrarna ville gärna att vi skulle hålla henne, så det gjorde vi och lilla hunden verkade bli väldig glad, vilket bådar gott för framtiden. Hon lade sig ner vid våra fötter och somnade medan vi höll i bebisen. Det känns så fantastiskt och ofattbart att vi om några månader kommer att ha en sådan liten människa i vår famn. 

I veckan har vi också varit hos barnmorskan för koll av blodsocker, blodtryck och järnvärde, mätning av mage (Symfys/Fundus-måttet) samt bebis hjärtslag och för att boka in resterande besök fram tills bf. Alla värden var väldigt bra och bebis hjärtslag var fina! Det är en sådan härlig känsla det här, känslan av tro och hopp! Nu har vi äntligen fått uppleva första sparkarna som syns på magen, när en hand eller fot trycks upp så vi kan se upphöjningen mot magen. Varje litet steg framåt är så spännande och både maken och jag sitter bara och ler mot varandra och njuter. Bebisen sparkar mycket, rör på sig hela tiden och verkar passa på att göra kullerbyttor nu medan det finns plats.

Min aptit har ökat enormt denna graviditetsvecka! Mina portioner är lika stora som min makes och lite till. Jag är mest sugen på kolhydrater, inte alls intresserad av protein. På landet har det äntligen börjat komma upp färska örter och späda nässlor som jag kryddar våra middagar med. Äntligen är den gröna perioden här, längtar efter färska grönsaker från trädgården och att kunna ha mer koll på vad jag får i mig. Att handla ekologiskt har blivit billigare, men det känns ju lite bättre när man kan plocka egna ingredienser som man odlat själv. Maken har bakat en hel del de senaste dagarna, bland annat chokladkaka och marängtårta, igår överraskade han mig med rabarberpaj på egna rabarber. Det var fantastiskt gott, men jag åt en sked för mycket och det kändes som att jag hade rabarber ända upp i halsen. Mättnadskänslan kommer mycket snabbare, tittar man på dessa bilder förstår man snabbt varför. Än så länge verkar jag ha förskonats från halsbränna och "sura" uppstötningar, däremot har jag lätt att få kväljningar och kräks ibland och är fortfarande känslig för vissa dofter. Och så har jag utöver chokladsuget ett större sug efter mellanmål än tidigare, känns som att jag lätt blir trött och ofokuserad om jag inte får mitt mellanmål - eller är det bara inbillning? Inte om man frågar maken.


Vad jag äter vecka 24
Frukost: Grönt eller rött te med rostat bröd med leverpastej eller ost.
Lunch: Försöker variera mig... Thai,mycket vegatariskt och husman.
Mellanmål: Banan och choklad.
Middag: Mer variation men förstås en potatis här eller där.
Dricker: Vatten, tranbärsjuice, katrinplommonjuice och te. En liten kopp kaffe med mycket mjölk slinker ibland ner!

Plus
+ Bebis sparkar så hårt att jag ibland hoppar till! Nu är det inte bara under, utan också över naveln. Och sparkarna syns på magen!
+ Att äntligen få lite mer rutin i vardagen! Nu behöver jag inte äta middag jättetidigt, vi kan umgås på kvällarna utan att jag däckar innan 20 och jag har hittills överlevt en kvällskurs som pågår fram till 22. Snart blir det även kvällspromenader om vädret tillåter.
+ Värmen är snart här! Fram med vårkappan och lättare pjucks!

Minus
- Förstoppning är hemskt! Katrinplommonjuice hjälper. Bm rekommenderade även Duphalac alternativt  Laktulos. 
- Smärtan i svanskotan har minskat, men jag har så svårt att hitta en bra sovställning. Känns som att jag bara vrider och vänder på mig hela natten.
-  Stort minus till kramper samt ben och armar som "somnar".