Latens eller ej

Den här längtan gör att jag överanalyserar varenda symptom! Har molvärk och kraftiga sammandragningar som känns annorlunda än tidigare, några gånger så pass smärtsamma att vi varit redo för att påbörja latensfas-arbetet, men så släpper den där mensliknande värken och förvärkarna som gör lite mer än ont.  Jag springer på toa efter varje måltid, t.o.m. fika och mellanmål. Har ju läst om att kroppen vill tömma tarmen inför förlossningen, så då har ju förväntningarna skruvats upp ytterligare. Det har varit en konstig vecka med kraftiga smärtsamma värkar som hållit på 60-90 min vid flera tillfällen varvat med ihållande sammandragningar som är smärtfria men som känns i hela magen samt de som känns från naveln och nedåt som liksom masserar ned mot slidan på ett molande sätt. I början av veckan sov jag bra och kände mig väldigt energisk och pigg och alltid redo för en lång promenad efter frukost. Aptiten kom tillbaka och jag kände mig gladare än någonsin, gick och sjöng på fåniga sånger, men om maken råkade säga något litet dumt så kom tårarna på en gång... 

Slutet av veckan bestod av sömnlösa nätter, tillfällen då jag grät av trötthet och ren frustration. Jag har vaknat av ont i magen, molvärk och sammandragningar, men så kan det gå en hel dag utan att något mer händer. Det har blivit max 2 timmars sömn per natt och på dagarna sover jag någon timme. Jag har sedan några veckor tillbaka börjat med en konstigt ljud som låter som en hicka precis när jag ska somna - ljudet väcker mig förstås... Och bebis fortsätter helt obekymrat med sina danspass, de blir bara intensivare för varje dag och det känns ömt i magen och speciellt i revbenen. 

I veckan kom ytterligare en bit av slemproppen, men denna gång blev jag inte alls lika exalterad som sist. Istället kände jag mig lite besviken - kan inte riktigt förklara känslan, men eftersom det redan skedde för 12 dagar sedan hade jag väl byggt upp förhoppningar på att vi närmade oss förlossning. Bebis trycker huvudet med stor kraft neråt vilket resulterar i ett ständigt kissande och ett konstigt obehag i slidan, känns ibland som att hennes fingrar petar ut - ibland skriker jag bara rakt ut av den konstiga känslan som gränsar till smärta.  Magen känns enorm, den har sjunkit något och putar stolt framåt och lite nedåt, det gör så ont i svanskotan att jag inte kan ligga eller sitta ordentligt. Benen är svullna, låren går ihop vilket jag aldrig upplevt tidigare - en mycket annorlunda känsla när jag är ute och går och känner hur låren liksom gnider sig mot varandra. Denna vecka har det dessutom varit ovanligt varmt, så då får jag även svettas lite och vigselringen har åkt av. Brösten har blivit större och ömmar, jag kan knappt vända mig i sängen och använder minst 6 stora kuddar för att hitta en bra sovställning för magen, brösten och ryggen - att ligga på höger sida är inte tal om, magen säger emot direkt. 

Det där med latensfasen, det verkar vara så olika för alla att det inte är värt att googla. Men såklart gör man det ändå... Kroppen jobbar på och ibland verkar den ta en väldigt lång paus i förberedelserna. Jag har lovat mig själv att försöka att bara slappna av och inte tänka så mycket på varje symptom, förr eller senare så sätter ju förlossningen igång. Har jag väntat i 10 år så kan jag ju vänta några veckor till, eller hur! Men det är inte alltid lätt att tänka så, speciellt inte när jag inte fått någon ordentlig sömn på flera dagar. 

Vad jag äter vecka 38
Frukost: Kokt ägg och ostsmörgåsar, scones och yoghurt.
Lunch: Är så sugen på stark mat, det har blivit flera besök på thai-haket där jag bett om extra starkt!
Mellanmål: Kaffe med mjölk, melon och Pärlans kolor, jordgubbar med grädde. Ibland en handfull chips för mycket.
Middag: Mycket fisk och en hel del kräftor och skaldjur.
Dricker: Äpplejuice och alkoholfri cider, ibland ett glas cola till thai-maten.

Plus
+ Bättre aptit.
+ Det är så underbart att bli ompysslad av maken, speciellt nu när jag är så tung och klumpig.
+ Verkar som att fler av mina vänner har blivit gravida - baby boom!


Minus
- Svanskotan värker och bebis trycker nedåt så mycket att det känns som att urinblåsan ska spricka. Ibland känns det som att hon petar ut ett finger eller något, obehagligt. 
- Benen och armarna har svullnat upp rejält. Svårt att få på mig vigselringen.

- Svärmor tror att det är en pojke, hon är så övertygad trots att hon fått se barnkammaren som är väldigt rosa... Bara för att bebis sparkar och verkar så vild. Flickor är också starka och livliga!