Livet är skört

Det har varit en ganska lugn vecka med ett litet obehagligt avslut som jag skriver om lite längre ned. Maken har semester och vi har gjort lite dagsutflykter. Efter frukost försöker vi ta en promenad och jag tar oftast en liten tupplur när vi kommit hem. Ryggen värker mer och mer, kramperna i magen tilltar och ibland gör de så ont att jag nästan börjar gråta. Sammandragningarna är utspridda över hela dagen och natten, känns som att det aldrig är något uppehåll - ibland vaknar jag av att det värker långt ner i buken, smärtan flyttar sig från vänster till höger sida. Jag lyckas på något sätt i alla fall att somna vidare, försöker att bara koppla bort det onda och sova eftersom jag vet hur viktigt det är att vara utvilad. 

Vi har varit hos barnmorskan, vår underbara och varma barnmorska på Mama Mia Söder. Hade hemskt ont på vägen dit och en vänlig kvinna frågade om vi ville komma in på hennes kafé och vila trots att de ännu inte öppnat för dagen. Vi tackade nej, men jag blev så glad för omtanken - de flesta är så självupptagna eller ignoranta, att visa hänsyn och respekt för sina medmänniskor är sällsynt. Det är väldigt ovanligt att som gravid ens få sitta på bussen eller tåget idag.

Bm gjorde de sedvanliga testerna och mina värden var alldeles utmärkta. Vi pratade om förlossningen, om att våga följa med i vågen och slappna av. Att bara acceptera smärtan och se det som ett steg närmare vårt barn. Det är så svårt att slappna av, jag märker ju det när jag får de smärtsamma kramperna och sammandragningarna. Men varje sådan är en övning inför förlossningen, så jag får öva mycket!

Energinivån har verkligen varit blandad denna vecka, ibland är jag så stark och pigg för att nästa timme känna mig som en gammal tant som knappt kan ta två steg framåt. Sammandragningarna/förvärkarna blir bara mer frekventa och starkare, bebis är också väldigt stark och rör sig mycket. I början av veckan blev jag dock lite orolig då jag inte kände hennes rörelser på ett tag, det hade varit ovanligt lugnt på natten också. Så maken tyckte jag skulle kontakta BB Sophia som gav mig rådet att lägga mig på sidan och vila, att räkna antalet rörelser under två timmar. Jag gjorde det och bara efter 10 min så var allt tillbaka till det normala igen, hon var uppe i tio sparkar på 8 min.

I tisdags när vi var ute och åt lunch så var jag på damernas efteråt (som ni vet måste jag tömma tarmen efter varje måltid). Helt plötsligt efter att jag kissat känner jag hur det blir alldeles varmt och blött och att det rinner till ganska mycket från underlivet - var det vattnet som hade gått? Men efteråt så var allt som vanligt, inget mer rinnande. Den stora frågan är då, ska jag kontakta BB eller avvakta? Jag valde att avvakta, tänkte om det verkligen var vattnet som gått borde det fortsätta rinna till eller i alla fall få trosskyddet att bli mer än fuktigt.

I slutet av veckan firade vi vår bröllopsdag med en lunch i skärgården, vi åkte från restaurangen mätta och belåtna. Allt skedde så fort, det var en solig och varm dag och vi pratade om hur lyckligt skattade vi är, hur glada vi är över att ha varandra och vår spännande framtid. Plötsligt hoppade en hjort rakt ut framför bilen från ett högt åkerfält, den var på väg rakt upp på bilen men min make hade en så stark närvaro och snabba reflexer att han han väjde mot vänster körfält då han såg att vi inte har mötande eller bakomvarande trafik. Hans första tanke var mig och bebisen i magen så han bromsade in så mjukt han kan, men krocken var oundviklig. En hård smäll och hjorten far två meter tillbaka mot fältet, den träffade höger front och jag blev alldeles skärrad när jag såg chocken och smärtan i djurets ögon. Några sekunder senare reste den sig och sprang in i det höga fältet. Jag skakade okontrollerat, tittade på min man som undrade hur jag mådde, han bad mig andas djupt och höll om mig. Vi pratade med hunden som nyfiket tittade upp och var helt oskadd tack vare sitt säkerhetsbälte. Maken ringde polisen som kontaktade en viltvårdare och som vi senare på kvällen kontaktade för att se hur det har gått. Jag var så orolig för hjorten, men som min make sa så är det viktigaste att vi mår bra, att bebisen inte tog någon skada. Jag blev helt klart chockad och började sedan gråta, magen började med sina smärtsamma sammandragningar igen och vi blev oroliga för att förlossningen skulle starta - men det fick ju inte bli på detta sätt! När maken lugnat ner mig så försvann sammandragningarna något, vi åkte hem och vilade, pratade ut och försökte bearbeta vad som hänt. Vi hade en sådan tur, det kunde ju varit en älg, vi hade kunnat hålla en högre fart, det kunde gått så mycket värre. Nu överlevde inte den stackars hjorten. Dock är jag så tacksam över att vi klarade oss, att jag har en så underbar make som är så cool när det gäller - med ett sådant stöd under förlossningen kommer jag att känna mig trygg.

Vad jag äter vecka 39
Frukost: Kokt ägg och rostad macka.
Lunch: Mer thai-mat och mycket husmanskost.
Mellanmål: Kaffe med mjölk, jordgubbar med grädde och makens hembakta kakor.
Middag: Fisk i alla former.
Dricker: Rabarbermust och vatten.

Plus
+ Snart är vi inne i vecka 40, så otroligt och så fantastiskt!
+ Att få fotmassage varje kväll av världens underbaraste man!
+ Att kunna ta dagen som den kommer, ingen stress eller massor av planering.


Minus
- Ryggen värker, vaknar ofta på natten av det.
- Brösten ömmar ända upp till armhålorna.

- Eftersom jag inte har köpt några mammakläder så börjar det bli lite magert med utbudet i min garderob...