Ruvardag 7

Tiden kryper långsamt framåt. I måndags förmiddag kände jag av en svag mensvärk som kom tillbaka en liten stund igår. Magen känns lite öm, ibland sticker det till och jag är väldigt trött på kvällarna. I för sig var jag trött innan så kan knappast skylla på progesteronet. Att lägga sig kl. 8 verkar vara min melodi denna höst. Brösten är svagt ömma, känner av dem mest på morgonen. Men alla dessa symptom är ju mest inbillning och det mesta kan skyllas på progesteronet. Däremot så tycker jag att avsaknaden av riktiga symptom är kännetecknade för denna ruvning och som får mig att förstå att det tyvärr inte går åt den riktning som vi önskar. Med tanke på alla tabletter som jag stoppar i mig så borde ju jag känna något. Ikväll har jag bjudit ut mannen på middag och bio så att vi får vila tankarna från vad som inte sker.