Progynon dag 9

Veckan kryper långsamt framåt. Har mindre aptit, lite yrsel och ovanligt mycket flytningar. En tanke kom upp under lunchpromenaden idag, att kanske gör det inte så mycket att vårt sista försök inte lyckas, att vi inte får ett biologiskt barn. Att det är ok att vänta ett par år till på en liten familjemedlem. Jag känner att det är dags att återgå till det normala. Vardagen. Träna. Bara vara. Vila från alla mediciner, vila från förhoppningarna, vila från att försöka. Jag kommer vara ledsen när det här är över, men också känna att det är ok att få gå vidare.