Mer frukt!

Min käre make njuter av att jag har gravidsymptom, trots att de inte alltid är så njutningsbara. Morgonillamåendet har tidigare hållit i sig hela dagen, men slog om när jag gick in i vecka 9, jag kände mig plötsligt piggare på morgonen och gäspningarna som aldrig tar en paus fick större mellanrum. Jag trodde att jag hade hittat ett botemedel med clementiner, bananer och äpplen. Så fort jag kände att illamåendet var på väg, grabbade jag tag i en frukt. Plötsligt kunde jag dessutom äta en hel portion av lunchen och blev inte däckad efteråt. Jag var så nöjd, men efter 15-tiden så kom illamåendet och med större kraft. När jag åker från jobbet måste jag dela utrymme med människor med konstiga lukter och dålig andedräkt... Jag har alltid haft ett väldigt bra luktsinne och jag tror att det är det som gör mig så lätt illamående. Jag tycker att alla luktar dåligt, att gå på toaletten på jobbet är en hemsk upplevelse. Det känns som att det ligger en odör där som kan få en elefant att svimma. På tåget till och från jobbet använder jag en parfymerad näsduk för att hålla oönskad lukt borta vilket medför att jag får konstiga blickar från de andra passagerarna.

Maken har fått laga mat sedan ett par veckor eftersom jag inte står ut med matoset eller doften från ingredienserna. Sedan jag beslutade mig för att bara ta en kopp te och en rostad macka till middag har det underlättat tillvaron lite, dels för att jag slipper alla dofter och dels för att jag mestadels får behålla maten. Så nu kör vi på te och rostad franska med ost och marmelad, kanske inte lyxigaste middagsplanerna för en fredagkväll, men just nu känns det lyxigt om jag inte kräks upp allt och att maken får sällskap fram till åtminstone klockan nio... Varje kväll den här veckan har jag gått och lagt mig vid åtta, sedan vaknar jag mitt i natten, men lyckas somna om och vaknar klockan fem igen. Det är skönt att äntligen få känna sig lite mer utvilad, trots att jag inte sover någon djupsömn.

Jag njuter av att min make är så gullig mot mig, han håller upp mitt hår när jag kräks... och värmer upp sängen med en varm vetekudde innan jag lägger mig, handlar frukt och smått och gott som han tror kommer att få mig att må bättre, han ler mot mig när jag sluddrar något osammanhängade vid middagsbordet och gör inte narr av mig när jag säger konstiga saker. För det som ibland kommer ut ur min mun är verkligen inte vad som fanns i tankarna sekunderna innan. Ibland hittar jag på ord som inte ens finns, men det är roligt att kunna få stå för underhållningen emellanåt! Och det är faktiskt skönt att kunna skylla på hormornerna när man ligger med huvudet vid tallriken och är alldeles för trött för att kunna konversera.