Ultraljudet var en fantastisk upplevelse, självklart var jag väldigt nervös och rädd, men ultraljuds-barnmorskan sa snabbt att allt såg bra ut innan en bild kommit upp på skärmen. Vi fick se en liten energiboll som sparkade febrilt med armar och ben, gungandes upp och ner. Bebisen ville inte alls ligga still för en liten bild, så vi fick istället med oss ett suddigt foto att sätta på kylskåpet. "Titta, bebisen vinkar till oss", sa maken glatt när energibollen viftade med vänsterarmen mot oss. Jag behöver väl inte ens säga att jag grät lite... Plötsligt fick jag tillbaka lite energi och på kvällen kunde jag till och med umgås med mina vänner över en middag och äta varm mat utan att kräkas. Jag somnade vid halv tio vilket nästan är ett rekord för i år!
För övrigt har illamåendet fortsatt och jag har gått ner lite i vikt. Från att ha ätit mycket råkost så har jag knappt fått in ett kålblad i munnen sedan nyår. Rostade smörgåsar är det som gäller och alldeles för mycket frukt. Bm tycker att det är helt ok, bara jag får i mig mycket vätska och näring. Maken serverar mig blodpudding en gång i veckan för att hålla upp mitt järnvärde, det är den minst omtyckta måltiden. Brösten fortsätter att värka och ömma, magen är inte lika svullen, men tröttheten finns hela tiden där och gör mig utmattad och osocial. På fredag ska vi på dubbeldejt med en vän och hans nya flickvän, vi har bord klockan åtta och jag har redan planerat in en powernap efter jobbet så att jag kanske kan visa upp delar av mitt riktiga jag. Är lite orolig för att jag ska gäspa oavbrutet eller bli väldigt illamående... Men snart vänder det kanske, enligt bm så kan illamåendet avta inom några veckor, jag hoppas verkligen det! Vore trevligt med lite hemlagad mat framöver!
Va roligt att det går så bra!!
SvaraRaderaVilken lycka.
Tack så mycket! Ja, verkligen :)
Radera