Jag brukar vanligtvis sova 4 timmar per natt, men under långhelgerna så kom jag upp i 8 timmar. Senaste dagarna har jag dock inte kunnat sova alls, vetskapen om mötet med min endo-läkare har väl gjort mig nervös. Besöket var inbokat sedan i oktober för uppföljning och diskussion om medicinering mot endometriosen. Jag ringde i förväg och bad om att få göra ett ultraljud, jag behövde verkligen få graviditeten bekräftad. Tankarna om hur det gick för ett och ett halvt år sedan spökar i mina sinnen trots att det var en annan plats och en annan tid.
Läkaren var nästan chockad över mitt besked, hon var förstås glad för min skull, men jag kunde se att hon var förvånad. Maken rusade in precis så att han kunde vara med på undersökningen. Min endo-läkare förde upp staven och hade skärmen riktad från oss. Hon vände sedan på skärmen där hon visade vår lilla kanelbulle med ett litet hjärta som slog så snabbt och fint. Behöver jag säga vilken fantastisk känsla det var! Min man kysste min panna och retades med mig för att jag varit så orolig, stackarn har fått föra nattliga samtal med en sömnlös fru den senaste veckan. Nu sitter bilden på vår blivande familjemedlem på kylskåpet och vi längtar redan till augusti! Men först ska vi förstås njuta av den här tiden och det nya året med alla dess möjligheter.
Wow, vilken jäkla grej! Stooooort grattis!
SvaraRaderaTack så mycket! Ja, det är verkligen en stor stor grej :)
Radera