Ett litet julmirakel

Plötsligt händer det. Det mest fantastiska och mest ofattbara. Jag hade en konstig mensvärk som kom och gick under ett par dagar då jag borde fått min mens, dagen innan julafton kom en liten blödning som verkligen var så minimal att den gjorde mig fundersam. Jag använde tampong under natten, men det kändes fel på något sätt, jag kunde inte sova och gick upp tidigt för att ta bort den. Under julafton hade trosskyddet fått en rosa fläck, magen var mer svullen än vanligt och min bror kommenterade mina stora portioner vid jullunchen. Det var nästan att jag sa till min mor att trodde mig vara gravid, men de orden stannade istället inombords. Min käre make misstänkte också att något var på gång, han var väldigt noga med att jag inte fick någon alkohol i mig av misstag. Det kom fram ett par dagar senare att han hade fått stora förhoppningar eftersom jag mådde så konstigt, men som vanligt är han så hänsynsfull och omtänksam att han förstås inte nämnde något. Vi har båda nu i snart i ett år ätit mestadels vegetariskt och nu under 4 månader uteslutit alkohol, så våra familjer tyckte inte det var konstigt att vi inte tog någon snaps eller annan alkohol till maten. Förutom min svägerska då, som på sitt vanliga utomordentligt klumpiga sätt undrade om jag var gravid. Som tur var jag inte i samma rum då, hon om någon borde veta hur känsligt det är att ställa den frågan när de själva gjort flera IVF-försök och hon säkert fått den frågan flera gånger själv. När alla paketen var öppnade, hade min make och jag sparat en liten present till alla, då undrade svägerskan om vi hade fått barnbeskedet. Nej, vi hade skänkt en gåva till förmån för Operation Smile i deras namn.

Det var så skönt när julfirandet äntligen var över och vi kunde få tid tillsammans och bara vara. Mina bröst fortsatte att ömma, men det är de ju kända för att göra - nu kändes de dock annorlunda. Magen var svullen och öm, jag hade haft diarré till och från i en vecka, huvudvärk och mycket rikliga flytningar senaste dagarna. Under mellandagarna skulle vi fira ledigheten med ett glas av vårt favoritvin, men maken ville att vi först skulle göra ett test, jag kissade i en plastmugg och maken skötte tidtagningen. Han skulle meddela mig resultatet, jag vågade själv inte titta. Jag var så nervös, vi var båda så rädda för att det skulle vara negativt. "Älskling, det ser ut som att jag nog får njuta av det där glaset rött själv ikväll." Jag bara skakade, tårar och skratt blandades mellan oss i en stor varm kram framför den sprakande brasan. De två senaste julhelgerna har för oss varit så mörka, vi kunde aldrig någonsin tro att den här julen kunde bli så magisk. Mirakel sker!