Smärta

Idag brast det. Jag satt vid mitt skrivbord när det plötsligt högg till i magen. Det gjorde så ont, jag föll framåt av smärtan. En kollega kom precis förbi i samma ögonblick som tårarna vällde fram. Hon tittade oroligt på mig och undrade om hon kunde hjälpa mig på något sätt, men jag bad om några sekunder för att hämta mig. Sedan fortsatte jag mitt arbete som att ingenting hade hänt. Jag är bra på att förtränga smärta, att plötsligt tappa kontrollen så där händer nästan aldrig. Den här smärtan känns dock annorlunda. Jag ser inte alls fram emot undersökningarna som väntar mig under hösten, samtidigt som det vore skönt att kunna utesluta vissa orosmoln. Jag är numera alltid svullen och trött, ryggen värker och magen krånglar. Jag väntar på att detta kapitel av mitt liv ska ta slut, jag längtar efter en ny början.