måndag 2 december 2013
När drömmar inte uppfylls
Hur går vi vidare nu... Ett stort minus imorse. Som ett slag i ansiktet på den som redan ligger ned så började mina bröst att ömma rejält inatt så att jag bara kunde ligga på rygg. Maken är så ledsen, så fylld av sorg. Sorgsen för något vi aldrig hade, men förlusten är ändå där. Själv befinner jag mig i en bubbla av förnekelse. Jag känner mig inte ledsen, inte just nu. I tankarna gror planer på hur vi går vidare, att vi kommer att lyckas, att det finns hopp. Tack för era uppmuntrande ord och tankar, jag är glad att vi som är helt främlingar för varandra kan ge så mycket stöd. Vi befinner oss i en situation som familj och vänner ibland har svårt att förstå, det är därför jag och min man aldrig berättar något om våra processer eftersom de där vänliga orden man hört tidigare från omgivningen som vill trösta bara gör det ännu värre. Imorgon kanske jag kommer att bryta ihop, kanske kommer tårarna på jobbet. Men just nu vill jag bara knyta nävarna och slå dem i bordet, jag ger inte upp. Hur vi går vidare... Det får vi se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har just hittat till din blogg, har själv endometrios och blir inte gravid. Höll tummarna så hårt för er och är nu så oändligt ledsen med er. Önskar jag kunde skriva något så det blev ljusare,lättare, men jag kan bara säga hur ledsen jag är. / Ullis
SvaraRaderaUllis, tack för omtanken. Jag hoppas att du har fått hjälp för din endometrios och att du har stöd i din omgivning. Kram
RaderaBlir så ledsen, jag hoppades så för er! Det finns många fina och kloka kvinniskor här bland bloggarna som har gått igenom både det ena och det andra, och kanske kan ni få lite råd och stöd kring hur ni går vidare nu. Stor kram!
SvaraRaderaTack för fina ord! Ja, det är sant, det finns mycket stöd att få och så många som sitter på så mycket erfarenheter och kunskaper att ta del av. Kram
RaderaÅh nej... Jag är så ledsen för er skull!! Hur man går vidare är en svår fråga. Man gör det bara, mot bättre vetande eftersom man måste. Jag tänker såhär: ni kanske ska vänta lite med att ta något stort beslut om hur ni vill göra nu i framtiden tills detta sjunkit in? Du har pratat om att detta var ert sista försök, men känner att du inte vill ge upp. Det är väldigt förståeliga tankar, och jag tror att det är något ni kanske behöver tänka igenom under en längre tid när allt det här sista sjunkit in.
SvaraRaderaJag tänker på er! Krama mannen och ta hand om er nu..
Verkligen stort tack för stödet. Ja, jag hamnade i ett slags chocktillstånd och nu har vi bestämt oss för att jag ska bli frisk. Fokus på att lindra endon och så får vi se vad som händer. Nu ska vi ta tag i adoptionen och ägna oss åt att bara vara. Stor kram
RaderaVill så gärna ge dig svaret med stort S, men har inga råd. Förutom att ni ska kramas och gråta. Kanske kommer saker och ting falla på plats om ni tar er tid och bara älskar varandra ett tag. Kramen och peppen!
SvaraRaderaJa, älskar varandra gör vi oavbrutet, men att leva nu och inte bara vänta på något... det har varit svårt de senaste åren. Men nu ska vi fokusera på att lindra endon och jag ska ta tag i livet, det där runtomkring som förut fått vila lite. Tack för din omtanke, det värmer. Kram
RaderaHej, Jag ville bara saga att du har en otroligt bra blogg. Jag har själv just testat negativt efter var första IVF. Jag har ocksa endometrios och bor utomlands. Det min läkare sager är att endometriospatienter visar mycket bättre resultat om dom varit nedreglerade mellan 3-6 manader fore en IVF. Det är tydligen sa manga med endo tillslut har lyckats bli gravida. Vi provide en light variant och nedreglerade mig med enanton en manad. Jag vill prova en till gang med korta protokollet innan jag nedregleras I 3 manader. Känns som en ocean av tid....och man vill ju helst slippa det. Men det var bara ett tips! Har inte följt din blogg sa länge sa du har kanske redan provat detta, vad vet jag. Stor kram iaf!
SvaraRaderaTack! Jag är glad att du hittade hit. Beklagar att ni inte lyckades, jag hoppas det går bättre nästa gång. Jag var nedreglerad nästan 2 månader med enanton och gjorde det långa protokollet innan insättning. Jag håller tummarna för att du hittar en metod som fungerar för dig. Tid och tålamod har aldrig varit så viktigt som när man genomgår ivf. Kram på dig
Radera