Tillbaka på jobbet

Började jobba 50 % den här veckan. Jag bad om 80 %, men läkaren insisterade på att det var bättre att ta det lugnt och utöka timmarna när jag väl känner mig bättre. Är verkligen glad att han stod på sig, för det har varit en blandad kompott denna vecka. Först och främst har jag inte kunnat sova mer än 4-5 timmar per natt, när jag vaknar är jag en zombie som dock lyckas att piggna till på vägen in till jobbet trots alla läskiga lukter på tåget (eller kanske tack vare...). Sedan när lunch närmar sig kommer illamåendet och jag hinner precis hem för att äta innan jag däckar i sängen. Har börjat få sammandragningar, det var lite läskigt i helgen då jag efter en dag fylld med promenader och vanliga aktiviteter såsom städning och matlagning satte mig ner i soffan och kände hur det liksom började krampa i magen. Buken drog ihop sig och det fortsatte till och från i en timme. Likadant dagen därpå och lite mindre under veckan. Enligt bm helt normalt, hon ordinerade vila och att jag ska undvika stress. 

Hur har det annars varit på magfronten då? I helgen kände jag första sparken! En vän som är i vecka 20 har inte känt något hittills och är väldigt skeptisk till min upplevelse, men det är verkligen individuellt hur barnet ligger, hur livmodern är placerad och kanske hur lyhörd man också är för sin kropp. Eftersom jag levt med endometrios mer än halva mitt liv så är jag känslig för minsta förändring i magen och kan lätt urskilja gaser från rörelser - och jag kan säga att när man väl upplevt det så vet man! Och så längtar man som en tok till nästa gång det ska ske och blir besviken när det bara är tarmarna som bråkar. För det har jag verkligen gjort, längtat till nästa spark! Tyvärr har det varit väldigt tyst senaste dagarna och det kan ju skapa oro, men eftersom det kan gå flera dagar och kanske ett par veckor till nästa gång man får känna något så det är bara att fortsätta längta. 

Igår kväll när hunden låg och snarkade med huvudet på min mage så kände jag lite rörelser, först nästan att det gjorde lite ont så jag puffade på magen och då kände jag fisksprattlet i några sekunder till. Angående hundar och graviditet, så tror jag att de känner på sig tidigt när något är på gång. De kan ju lukta till sig förändringar i hormonerna som vi avger och när illamåendet började i januari så blev ju vår hund också dålig och agerade konstigt. Veckorna innan var hon väldigt kelig och gnällig och ville sitta nära mig hela tiden. Vi tolkade det som att hon var skendräktig, sedan när jag blev bättre så blev hon också bra igen. Hunden gillar att ligga med huvudet på sidan av min mage, hon blir jättetrött och somnar direkt. Kanske är det alla ljud från magen som verkar lugnande för henne. 

Vad jag äter vecka 16
På natten går jag upp och äter yoghurt, det stillar mitt illamående. Maken fortsätter att servera mig innan han går till jobbet. 
Frukost: Rostad smörgås med mors plommonmarmelad eller makens hembakta med massor av smör
Lunch: En konstig mix denna vecka... ibland ris och syrade grönsaker, andra gånger nudlar eller sushi.
Mellanmål: Bananer och äpplen.
Middag: Börjar bryta potatismönstret... sallad med räkor, pasta med keso, nudlar...
Dricker: Vatten och tranbärsdryck, har fått ett sug efter cappucino!

Plus
+ Första sparken! Två duttar mot magen!
+ Behöver inte kissa varannan timme längre, speciellt skönt på nätterna.
+ Att kunna berätta för vänner och kollegor,  nu är det officiellt (eller snarare så syns magen så pass att det är svårt att dölja).

Minus
- Har tappat aptiten rejält och känner mig inte alls hungrig. Skulle kunna leva på frukt. 
- Är fortfarande hemskt torr, men mina levervärden är ok.
- Att jag bara får 4-5 timmar sömn per natt, varför ska det vara så svårt att somna?
- Börjar få ont i ländryggen, det strålar ned från höger sida ner mot låret. På nätterna har jag en kudde under benen för att avlasta mina knän.