Sparkar och potatissug

Fortsätter att jobba halvtid, det är verkligen skönt. Är så trött när jag kommer hem, illamåendet och sammandragningarna kommer och då är det skönt att få lägga upp fötterna och vila. Annars känns det som att veckan har gått relativt fort, kanske är det de ljusare dagarna som bidrar. Den här veckan har jag dock inte tränat alls, det har bara blivit några korta promenader. 

Den stora händelsen har varit att tillsammans med maken få uppleva bebisens första sparkar! Tidigare har ju bara jag känt av det, men äntligen var det dags för maken. På kvällarna brukar bebis vakna till, maken pratar och lägger örat mot magen, då får han en spark mot kinden och även jag känner kicken! Maken beskriver ljuden som uppstår; som att bebis ligger och skvalpar, ljudet av vätska och skrapande små ljud mot magen.

Magen har blivit så rund och fin, det drar och spänner mycket därnere. Ibland inte alltid så behagligt. Brösten har också blivit mycket större, har gått upp en kupa. Ömheten har ju funnits sedan i höstas, men innan jag visste att jag var gravid så var det svårt att vända sig i sängen utan att de värkte. De ömmar hela tiden och de enda gravidkläder jag köpt hittills är just bh:ar och strumbyxor. Calidas bygellösa är helt underbar likaså Twilfits. Strumpbyxorna hittade jag på HM, så skönt när det inte skär åt kring magen. Dock är det svårt att hitta solbruna färger, så svart får väl duga ett tag till. Jag har även blivit rekommenderad stödstrumpor, så de åkte på idag. 

Vad jag äter vecka 17
Frukost: Makens hembakta med leverpastej (behöver järn).
Lunch: Tror jag denna vecka nådde min sushi-gräns. Salladen har gjort comeback!
Mellanmål: Bananer och äpplen, keso med mjukost.
Middag: Älskar potatis! Adderar gräddsås, snabbinlagd gurka och en grönsallad. Ekologisk ugnstekt kyckling eller köttbullar fungerar bra till. 
Dricker: Vatten och tranbärsdryck, ibland en liten liten kaffe med massor massor av mjölk.

Plus
+ Första sparken från bebis som både jag och maken kunde känna! 
+ Bismaken i munnen börjar släppa och vatten smakar ganska gott igen.
+ Att få prata graviditeten med andra gravida vänner och kollegor är fantastiskt! Trodde ju aldrig att jag skulle få uppleva det. 

Minus
- Är fortfarande torr, har lätt huvudvärk på morgonen och yrsel. Börjat snarka lite på grund av slem i hals och näsa.
- Sover bättre, men inte mer än 6 timmar per natt. Räcker det? Har många konstiga och obehagliga drömmar, vilket jag i för sig haft hela tiden men de verkar ha intensifierats. 
- Kräkningarna är inte lika många, men fortsätter ändå att få upp kvällens middag.

Tillbaka på jobbet

Började jobba 50 % den här veckan. Jag bad om 80 %, men läkaren insisterade på att det var bättre att ta det lugnt och utöka timmarna när jag väl känner mig bättre. Är verkligen glad att han stod på sig, för det har varit en blandad kompott denna vecka. Först och främst har jag inte kunnat sova mer än 4-5 timmar per natt, när jag vaknar är jag en zombie som dock lyckas att piggna till på vägen in till jobbet trots alla läskiga lukter på tåget (eller kanske tack vare...). Sedan när lunch närmar sig kommer illamåendet och jag hinner precis hem för att äta innan jag däckar i sängen. Har börjat få sammandragningar, det var lite läskigt i helgen då jag efter en dag fylld med promenader och vanliga aktiviteter såsom städning och matlagning satte mig ner i soffan och kände hur det liksom började krampa i magen. Buken drog ihop sig och det fortsatte till och från i en timme. Likadant dagen därpå och lite mindre under veckan. Enligt bm helt normalt, hon ordinerade vila och att jag ska undvika stress. 

Hur har det annars varit på magfronten då? I helgen kände jag första sparken! En vän som är i vecka 20 har inte känt något hittills och är väldigt skeptisk till min upplevelse, men det är verkligen individuellt hur barnet ligger, hur livmodern är placerad och kanske hur lyhörd man också är för sin kropp. Eftersom jag levt med endometrios mer än halva mitt liv så är jag känslig för minsta förändring i magen och kan lätt urskilja gaser från rörelser - och jag kan säga att när man väl upplevt det så vet man! Och så längtar man som en tok till nästa gång det ska ske och blir besviken när det bara är tarmarna som bråkar. För det har jag verkligen gjort, längtat till nästa spark! Tyvärr har det varit väldigt tyst senaste dagarna och det kan ju skapa oro, men eftersom det kan gå flera dagar och kanske ett par veckor till nästa gång man får känna något så det är bara att fortsätta längta. 

Igår kväll när hunden låg och snarkade med huvudet på min mage så kände jag lite rörelser, först nästan att det gjorde lite ont så jag puffade på magen och då kände jag fisksprattlet i några sekunder till. Angående hundar och graviditet, så tror jag att de känner på sig tidigt när något är på gång. De kan ju lukta till sig förändringar i hormonerna som vi avger och när illamåendet började i januari så blev ju vår hund också dålig och agerade konstigt. Veckorna innan var hon väldigt kelig och gnällig och ville sitta nära mig hela tiden. Vi tolkade det som att hon var skendräktig, sedan när jag blev bättre så blev hon också bra igen. Hunden gillar att ligga med huvudet på sidan av min mage, hon blir jättetrött och somnar direkt. Kanske är det alla ljud från magen som verkar lugnande för henne. 

Vad jag äter vecka 16
På natten går jag upp och äter yoghurt, det stillar mitt illamående. Maken fortsätter att servera mig innan han går till jobbet. 
Frukost: Rostad smörgås med mors plommonmarmelad eller makens hembakta med massor av smör
Lunch: En konstig mix denna vecka... ibland ris och syrade grönsaker, andra gånger nudlar eller sushi.
Mellanmål: Bananer och äpplen.
Middag: Börjar bryta potatismönstret... sallad med räkor, pasta med keso, nudlar...
Dricker: Vatten och tranbärsdryck, har fått ett sug efter cappucino!

Plus
+ Första sparken! Två duttar mot magen!
+ Behöver inte kissa varannan timme längre, speciellt skönt på nätterna.
+ Att kunna berätta för vänner och kollegor,  nu är det officiellt (eller snarare så syns magen så pass att det är svårt att dölja).

Minus
- Har tappat aptiten rejält och känner mig inte alls hungrig. Skulle kunna leva på frukt. 
- Är fortfarande hemskt torr, men mina levervärden är ok.
- Att jag bara får 4-5 timmar sömn per natt, varför ska det vara så svårt att somna?
- Börjar få ont i ländryggen, det strålar ned från höger sida ner mot låret. På nätterna har jag en kudde under benen för att avlasta mina knän.

Vecka 15

Det börjar äntligen bli lite varmare. Är det vår som jag känner i luften? Hunden som varit skendräktig sedan mitten av januari börjar må bättre, precis som jag. Vet inte om hon känner på sig något, men det har varit mycket gnäll och behov av närhet och kel hela februari. I helgen när jag satte mig på huk för att klappa henne slickade hon mig på magen, precis där bebisen antas vara positionerad. Jag blev så rörd, det var som att hon ville hälsa på vår nya inneboende. Maken är nog glad för att både tiken och makan börjar bli lite mer "normala", så att han kan få sin glada hund tillbaka samt sin kärleksfulla fru som inte skyr hans andedräkt och närhet som pesten. Ja, äntligen har den där konstiga förkylningskänslan släppt och jag är inte lika känslig för hans doft som tidigare. Jag är inte täppt, istället är jag lite "tjock" i näsan, har dagligen blod och slem i halsen och näsborrarna.

Är fortfarande väldigt trött och somnar tidigt varje kväll trots en tupplur på dagen. Går upp minst fyra gånger per natt för att kissa, det gör väl att sömnen inte blir så djup. Oftast vaknar jag vid fyra-tiden och sedan får jag yoghurt av maken vid klockan fem när han går upp. Sedan somnar jag om igen, hunden och jag sover som små grisar fram till halv åtta. Den här veckan har gravidmagen varit mycket ömmare, kanske har det att göra med att livmodern växer och att bebis blir större, men jag blir också öm av kräkningarna som kommer på kvällarna. Är allvarligt oroad för min tandhälsa, att knappt kunna borsta tänderna i kombination med all frukt som jag äter är nog mindre bra plus att lite magsyra som kommer upp knappast gör det bättre.

Nu börjar magen att synas, det är inte längre "ätmagen" utan en fin liten rund bula som finns där på morgnarna och som förstås blir större under dagen ju mer jag äter. (I vecka 7-12 var magen enorm, men det berodde på svullna tarmar). Maken påpekade häromdagen att "den är ju större än min kollegas som är i 28:e veckan". Han sa det på ett mycket glatt sätt och jag ser att han verkligen njuter av att se min mage växa, när han kommer hem från jobbet så hälsar han på mig först och sedan på magen. På kvällarna när vi säger godnatt så pratar han först med hunden och sedan med bebisen. Det är hur gulligt som helst och jag måste nästan nypa mig i armen för det känns som en dröm. Trots att vi befinner oss i andra trimestern så finns rädslan fortfarande där, inte lika närvarande, men ändå. Jag förstår att den finns hos varje blivande förälder, oberoende på vilken historia man har. Häromkvällen kände jag det där underbara fladdret i magen igen, andra gången hittills. Sedan när jag lade mig ner för att sova kunde jag känna hur det fortsatte, som en liten fisk som sprattlade till och från i nästan 3 minuter. Maken är med och smörjer in magen ibland, det är verkligen en härlig stund. Vi längtar så mycket tills när vi kan börja känna de första sparkarna!


Vad jag äter
Innan jag går upp serverar maken mig ett glas yoghurt.
Frukost: Rostad smörgås med keso och avokado.
Lunch: Liten portion pasta med keso, tonfisk och pesto.
Mellanmål: Skivade äpplen och melonbitar.
Middag: Potatismos med fiskpinnar eller potatisgratäng med fiskgratäng.
Dricker: Fruktjuicer och äpplemust. Har inte druckit mina favoriter av grönt eller rött te på evigheter, har fått avsmak för det av någon konstig anledning. Tur att jag köpte 4 hg ekologisk sencha i vecka 8...


Plus
+ Jag kände bebis röra sig igen, som en liten fisk som sprattlar i magen. Det pågår några minuter och det är en fantastisk och helt overklig känsla!
+ Har gått upp i vikt, passerade 54 kg(!) vilket jag aldrig någonsin vägt förut. Tyckte 53 var ett rekord, men det slogs ju snabbt nu när jag börjat äta lite mer. Innan graviditeten vägde jag 52, det var ändå lite mer än jag annars brukar väga. I somras var jag nere på 50 kg. 
+ Har börjat med längre promenader och återupptagit rehabträningen för mina knän.

Minus
- Har testat att hoppa Lergigan för att se om jag mår bättre "naturligt" men tyvärr visade sig att jag fortfarande behöver dem för att mota illamående och kräkningar. 
- Är fortfarande hemskt torr, behöver en ny flaska med mandelolja. 
- Orolig för att gå tillbaks till jobbet eftersom illamåendet inte gått över riktigt.