Första raderna

I flera år har den blå boken varit min dagbok, men eftersom jag är mer mobil än papper idag så hoppas jag att detta ska bidra till att jag verkligen skriver av mig. För det behöver jag verkligen, att få skriva av mig frustrationen, det där jobbiga som jag inte vill prata med någon om, om berg- och dalbanan av känslor som genomsyrat mitt liv sedan 8 år tillbaka. Eller snarare 20 år. Det började tidigt, de där besvären; smärtan, blödningarna, den oförstående omgivningen. Och de där läkarna som aldrig hade något svar att ge mig - eller ibland hade de sina egna svar som aldrig stämde.