Tredje sprutan

Är alldeles öm och lite illamående efter sprutan idag, migränen som gnagt sedan i torsdags växer och tynger. Idag var en sådan dag som bäst hade passat i soffan med en kopp te, men kvällen avslutades istället med en förhandsvisning av en viss tonårsfilm som är baserad på en litterär trilogi. Salongen var fylld till bristningsgränsen av ungdomar (haha, nu är jag gammal...) som fnissade av förtjusning när hjältinnan kysste sin kärlek. Tänk när jag själv var så ung, jag hade aldrig kunnat föreställt mig att livet skulle bli så här. Framtiden kändes kanske lite oviss, jag visste inte riktigt vad jag ville bli som "stor". Jag trodde nog inte att min ungdomskärlek skulle komma bli min make och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att få kämpa så mycket för att bilda en familj. Eller att jag skulle få genomlida så mycket smärta och sorg, samt även så mycket glädje och kärlek - jag är så tacksam för att det ändå funnits en balans, för om det bara hade varit övervägande av det ena eller andra hade jag antingen gått under eller så hade jag tagit livet alldeles för givet.