Mönster

Det är alltid samma sak varje månad. Jag vet ett drömmen är omöjlig och ändå längtar jag i hemlighet efter att den ska besannas. Men så kommer mensen som en klocka och krossar hoppet - återigen. Varför ska min kropp lura mig med ömma bröst, svullen mage och trötthet? Varför går jag alltid på lögnen?

Hoppet är det sista som överger människan. Eller snarare det som människan vägrar ge upp. Snart är i alla fall mörka november slut och december med ljus och frid får trösta mig. Och ett nytt år med nya möjligheter får ta all plats!